StOrA saker upp och ner det händer allt på en gång, man släpper och faller tills det till slut tar emot. Men vad händer när det tar stop och fallet slutar? Uppgiften var att fundera över vad du ville göra även det omöjliga, hjärnan satte igång och grubbla det första som kom upp kunde jag omöjligt uttrycka mig om de skulle ju tycka att ja var rubbad eller kanske inte. Vem har aldrig känt att den vill hoppa från ett plan och bara sväva inte falla som självmord utan bara falla och sväva och låta allt som heter tankar bara rinna ur en! Känslan av frihet och inga problem verkar vara en väldigt lockande tanke. Mina tankar störs, har någon kommit på något spännande de vill göra? Säger inte ett knyst. Bäst att inte ge en allt för konstig bild av att säga att man falla och sväva.

Fast nu kan jag allt fundera över varför jag höll tyst?
För att skydda mig själv? Mot vad ? Fördomar, förväntningar från andra? VARFÖR?
Alla dessa frågor, som bara fler och fler, har satt upp målen och ska klara av dem! Inget är för svårt, det är bara att man krånglar till det och gör det besvärligare än vad det är...

små är ofta klokare och mer insperationsgivande än större "bevisat"

fake it, fake it until you make it

love is the word

Hur mycket bättre kan dagen bli?
Underbart väder, underbart sällskap och en hel del skratt och magont :D
Vad ska man säga en ordentlig lyckad dag, som bara avlsutades på
ett helt underbart sätt.

Även fast mina små monstrer var trötta och arga så gillar jag dem ändå, vill
att de ska vara mina små syskon. De är alldeles för söta och leendet från dem
smällter mig, dumt nog eftersom det inte alltid resulterar i det bästa.

Men fick reda på att jag i princip har garanterat jobb under göteborgs musifestival,
gothia cup och partille cup :=) Fatta ödet kanske inte är så hemskt ändå.
Pluset är ju att samtidigt som man jobbar får man träffa otroligt mycket trevliga
och intressanta människor.

Det leker och det är så det ska vara

falling even faster than before...

The tears are slowly falling down from the sky but also from my cheek
they don´t stop, they just keeps coming down and i realise that i
can have maid the biggest mistake on earth.


But i hopefully pray that i haven´t because in that case i know that
i will always regret it for ever and ever.

fyra flickor i stöten

STÖTEN! Där tillbringade vi våran helg från fredag till måndag, något som jag aldrig kommer att glömma. Vi och en hel bunt utav ettor hur mycket kan det bli. I princip känner vi ingen och de verkar inte vilja känna av oss överhuvudtaget. Tragiskt nog! Men vi fyra har så kul att vi överlever utan andra ;). Så det går helt enkelt ingen nöd på oss.

Första gången för beccis på skidor, och otroligt nog är hon super duper grym. Seriöst har aldrig i hela mitt korta liv sett EN människa som är så grym på ngt hon aldrig tidigare gjort. Så en stor applåd till dig söt. Vi andra drar runt där på våra skidor och är allmänt glada, det går bara bättre och bättre även för alex som börjar få in det där som kallas att svänga. Hm och inte ploga :).

Efter ett par timmar i skidbacken återvänder vi till vandrarhemmet döda som vet inte vad. Men glada för att dagen har varit så kul :).

Andra dagen var det bestämt att jag och hanna skulle upp på snowboarden. Första gången i princip för mig! Possitiv inställning och ett glatt humör vad mer kan man önska av någon? Inget helt enkelt. Börjar i knappliften där jag åtskilliga gånger dämper i backen framför inte en utan två trevliga killar som har oerhört kul åt mig, som aldrig ger mig. Och varför skulle jag göra det? Är för envis för att ge upp, om jag väl har bestämt mig för något så ska det fullföljas :)

Istället tar vi sittliften upp för att jag överhuvudtaget ska få chansen att lära mig åka och komma upp någonstans. Självklart ramlar jag och blir stört förbannad på mig själv för att det ska vara så förbaskat svårt. Men ger mig inte och tillslut greppar jag det allt mer och mer. Klarar av att åka knappliften sedan och åker med rätt bra flyt nu.

Drar upp ännu en gång i backen sista gången innan vi ska äta och vila inför lektionen som vi bokat. Väl uppe i backen drar vi iväg och hanna säger ramla inte nu och jag svara klart inte. Åker och har värsta flytet ser alex och beccis komma åkande men fortsätter glatt eftersom jag nu har greppat det hela. Plötsligt går det lite väl snabbt är på väg att bromsa svänger knäet vrids en aning och jag flyger i backen.

Ligger där så fint och stilla medans mina kära kompisar säger res på dig. De får inget svar och fortsätter promsa på att ja ska ställa mig upp. Men kan inte det gör för ont och efter ett tag faller polleten ner och de inser att ja har skadat mig. När detta väl har gjorts sig förstått kommer alex fram och försöker hjälpa mig. Ger henne bara skit och gnäller om att de måste ta av snowboarden eftersom det gör så ont, men gumman vet inte hur man gör utan försöker utan framgång. Hanna kommer fram efter mycket om och men och försöker bidra, när de rör brädan skriker jag låt den vara det gör ont. Detta får mina kära vänner stå ut med. Väl uppe inser jag att mina skiddagar för det här året är över och sätter mig på snowboarden för att invänta skotern med alex.

Sedan blev det ett hyschligt massa åkande fram och tillbaka med skotern korta som långa resor eftersom knäet inte gick att stödja på för fem öre.

Så detta blev en händelserik dag, men vad mer kan man vänta sig när emma ställer sig på en snowboard med ett redan halv skadat knä ;). Kvällen blev lika kul skaffade oss ett husdjur i gaderoben och en stalker till bp ;D hahaha shit vilken helg det var och troligtvis kommer visa saker att forstätta.

glad även fast kryckorna är mig tätt i hälarna :)

vår solsken och massa plus

Näset

Vår vår hela 13 plus och solsken :) Kan dagen bli mycket bättre?

Vaknade redan klockan åtta men inte för att jag var utvilad utan för att det lät på

undervåningen. Det kändes skönt att gosa in sig i täcket och bara ligga kvar. Tänkte på allt som

hände, gick igenom kvällen. Rätt lyckad fast att den urartade allt mer efter som tiden blev sent. Men men det kan inte alltid bli perfekt eller hur ;) Poängen är att man har kul för det mesta

orka tänka på alla problem. De tar man tag i dagen efter. Inte för att de riktigt var några men ändå :) Ett rent och välstädat hus mötte mig när jag kom ner kan inte beskriva hur skönt

det kändes att slippa städa så mycket. Tack syrran även fast du ställde till det som FAN och det har jag nu även gjort för dig. Such life sis.

Känslan är tom och stark! Det är som när man är hungrig och magen bara skriker efter mat och den ingen mat får. Så stark är känslan och värst va det i morse eller rättare sagt i går, när jag såg er alla tillsammans. Insåg som sist hur mycket du betyder. Oerhört skönt att man slipper förtränga eller förneka, utan bara kan leva :) Längtar och det är längtan som är värst att aldrig nå men till slut kommer även den tiden då man når även fast det går segt som attan.

Men det sägs ju att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Förhoppningsvis även så denna gång också :)

På tal om ingenting diggar människor som plötsligt börjar prata med en när man är ute och går. Om exact ingenting känns så gött, bara berättar något som har hänt eller något man alldeles nyss upptäckt. T.ex. Som att de bygger om i hammnen och att det är hela 13 - 14 grader ute nu, våren har kommit. Och att de har byggt ett helt nytt hus vid fotbollsanläggningen titta där borta ligger det. Mitt barnbarn brukar träna här på somrarna det är ett sådant underbart ställe Näset så tyst och fridfullt. Sött...

My thoughts is with you

Oj oj nu har man fastnat här igen och denna gång inte för att jag inte har en anledning
utan för att jag har en. Fick reda på något jätte hemskt igår. Telefonen ringde och där
var du i luren! Hur länge sedan var det inte i sommras senast lr? Tiden har flugit i väg och
kontakten blev allt sämre. Självklart undrar du hur livet är nu och allt och jag detsamma
med dig så klart. En aning spännt så klart eftersom det ändå var ett tag sedan, men det
släpper allt eftersom minutrarna går. Ger sedan vidare luren så att du för chansen
att prata med flera, och då släpper du bomben men inte till mig. Du har fått cancer!
Ursäkta hörde jag rätt? Du av alla människor som var så full av liv och energi har fått
caner! Hur kan detta ha hänt och så har vi missat det. Varför har du inte ringt?
Tankarna som började var många och insåg allt mer att jag ska ta vara mer på livet nu
än vad jag tidigare har gjort ....

it happens

Är man här igen, med sitt enorma grubblande man blir galen över så mkt man kan grubbla över. Så därför ska jag sluta grubbla och ta dagarna som de kommer, visst självklart gör man misstag och sådant är livet. Tyvärr, men vad ska man göra. Gjort är gjort man kan förhindra att det händer igen, du har alltid möjligheten har jag nu lärt mig. Ta tag i det direkt efter att det har hänt och red ut det, lev sedan annars bryts du ner. Har inte tänkt att försjunka även fast det låter egoiskt, men vem är inte egoistisk? Alla är det och alla har lika stor rätt att vara det, hur skulle annars livet se ut.

some one

me and you forever sis

it happens

Är man här igen, med sitt enorma grubblande man blir galen över så mkt man kan grubbla över. Så därför ska jag sluta grubbla och ta dagarna som de kommer, visst självklart gör man misstag och sådant är livet. Tyvärr, men vad ska man göra. Gjort är gjort man kan förhindra att det händer igen, du har alltid möjligheten har jag nu lärt mig. Ta tag i det direkt efter att det har hänt och red ut det, lev sedan annars bryts du ner. Har inte tänkt att försjunka även fast det låter egoiskt, men vem är inte egoistisk? Alla är det och alla har lika stor rätt att vara det, hur skulle annars livet se ut.

some one

for ever and ever true everything

regret is the word

Varför orkar man ens skriva här om vad man tycker och tänker egentligen?
Är det någon som ens bryr sig, tror knappast det så vad är meningen. Jo i stället
för att fundera på det så otroligt mycket så skriver man det här, det blir som att
man har sagt det till någon.


Så varför orkar man ens lägga ner tid på att engagera sig och försöka lösa det blir ju skit
ändå eller? Försöker göra rätt, men är det inte meningen att när man har gjort rätt att det
ska kännas bra? Eller gör jag det rätta för alla andra och inte för mig själv?

Vill så gärna göra alla andra glada också men om jag själv inte blir glad av mina handlingar
vad är då meningen? Måste gjort något fel.

Ångrar och ångrar men ska nu sluta klaga får vara glad att jag lever och har ett hem :)

(L)

the memory, the lost

En dag, en vecka, en månad, ett år allt som händer bevarar man oavsett om man vill det eller ej. Denna vecka har varit oerhört konstig, har kännt mig splittrad, glad och full på livet. Har ingen aning om hur jag ska vara eller hur man vill att jag ska vara, ska vara mig själv, om det nu går. Vem är jag ? Är det någon som egentligen vet vem jag är överhuvudtaget? Allt är så jävla rörigt. allt blir bara snurrigare och snurrigare för varje dag som går.

Det är så lätt att mista, oftast när man minst anar det. Hur känns det att inte komma ihåg, att ständigt leva i glömskans land mellan himmel och jord. Att alltid vara rädd för vad man ska säga eftersom man inte vet om man gör bort sig, hur överlever man? När än efter än sakta men säkert seglar bort på sina moln och man står där ensam kvar, vad gör man? Går det att rädda en situation som denna överhuvudtaget? Kan man få tillbaka livet man innan levde, i tryggheten om att alltid veta om att man vet.

Förståelsen har ökat och ser nu det ur ett annat perspektiv, inser hur lätt det är att försvinna i glömskans land och påverkans land om hur man ska vara. Det är som en drog desto mer man tar och försöker desto fortfare blir man beroende. Sa att jag fick en chock och det fick jag, för minnena försvinner inte trots att jag så gärna vill. Istället för att förtränga ska jag försöka fixa, men kan man bygga upp ngt som man förlorat.

Vet du ens vem jag är längre, kommer du ihåg nånting blir så ledsen när jag inser att du kanske inte kommer ihåg vem jag är. Som jag tidigare sa ökar min förståelse och tack för att du påminer mig om att man måste förlåta och gå vidare. Men inget hindrar än för att ändå försöka fixa.

Trasig eller hel vem bestämmer när man är det? Om man är påväg att bli hel och sedan krossas hur vågar man då lita, när alla bara försvinner och lämnar en? Har ingen aning men är glad att få tillhöra igen.

När jag var liten hade jag ett hem, nu har jag två, och snart vet jag inte vad. Dagen då jag fyller år vill jag ta mitt pack och dra långt bort, till änden av världen försvinna från allt. Men denna dröm kommer aldrig att slå in. Så istället drar jag när studenten tas långt bort från detta land, och som jag känner nu ska du vara glad om du ens får ett HEJ!

( en plats eller fler har jag sparat till er)

tightsen