StOrA saker upp och ner det händer allt på en gång, man släpper och faller tills det till slut tar emot. Men vad händer när det tar stop och fallet slutar? Uppgiften var att fundera över vad du ville göra även det omöjliga, hjärnan satte igång och grubbla det första som kom upp kunde jag omöjligt uttrycka mig om de skulle ju tycka att ja var rubbad eller kanske inte. Vem har aldrig känt att den vill hoppa från ett plan och bara sväva inte falla som självmord utan bara falla och sväva och låta allt som heter tankar bara rinna ur en! Känslan av frihet och inga problem verkar vara en väldigt lockande tanke. Mina tankar störs, har någon kommit på något spännande de vill göra? Säger inte ett knyst. Bäst att inte ge en allt för konstig bild av att säga att man falla och sväva.
Fast nu kan jag allt fundera över varför jag höll tyst?
För att skydda mig själv? Mot vad ? Fördomar, förväntningar från andra? VARFÖR?
Alla dessa frågor, som bara fler och fler, har satt upp målen och ska klara av dem! Inget är för svårt, det är bara att man krånglar till det och gör det besvärligare än vad det är...
små är ofta klokare och mer insperationsgivande än större "bevisat"
fake it, fake it until you make it


