for ever and ever true everything

regret is the word

Varför orkar man ens skriva här om vad man tycker och tänker egentligen?
Är det någon som ens bryr sig, tror knappast det så vad är meningen. Jo i stället
för att fundera på det så otroligt mycket så skriver man det här, det blir som att
man har sagt det till någon.


Så varför orkar man ens lägga ner tid på att engagera sig och försöka lösa det blir ju skit
ändå eller? Försöker göra rätt, men är det inte meningen att när man har gjort rätt att det
ska kännas bra? Eller gör jag det rätta för alla andra och inte för mig själv?

Vill så gärna göra alla andra glada också men om jag själv inte blir glad av mina handlingar
vad är då meningen? Måste gjort något fel.

Ångrar och ångrar men ska nu sluta klaga får vara glad att jag lever och har ett hem :)

(L)

the memory, the lost

En dag, en vecka, en månad, ett år allt som händer bevarar man oavsett om man vill det eller ej. Denna vecka har varit oerhört konstig, har kännt mig splittrad, glad och full på livet. Har ingen aning om hur jag ska vara eller hur man vill att jag ska vara, ska vara mig själv, om det nu går. Vem är jag ? Är det någon som egentligen vet vem jag är överhuvudtaget? Allt är så jävla rörigt. allt blir bara snurrigare och snurrigare för varje dag som går.

Det är så lätt att mista, oftast när man minst anar det. Hur känns det att inte komma ihåg, att ständigt leva i glömskans land mellan himmel och jord. Att alltid vara rädd för vad man ska säga eftersom man inte vet om man gör bort sig, hur överlever man? När än efter än sakta men säkert seglar bort på sina moln och man står där ensam kvar, vad gör man? Går det att rädda en situation som denna överhuvudtaget? Kan man få tillbaka livet man innan levde, i tryggheten om att alltid veta om att man vet.

Förståelsen har ökat och ser nu det ur ett annat perspektiv, inser hur lätt det är att försvinna i glömskans land och påverkans land om hur man ska vara. Det är som en drog desto mer man tar och försöker desto fortfare blir man beroende. Sa att jag fick en chock och det fick jag, för minnena försvinner inte trots att jag så gärna vill. Istället för att förtränga ska jag försöka fixa, men kan man bygga upp ngt som man förlorat.

Vet du ens vem jag är längre, kommer du ihåg nånting blir så ledsen när jag inser att du kanske inte kommer ihåg vem jag är. Som jag tidigare sa ökar min förståelse och tack för att du påminer mig om att man måste förlåta och gå vidare. Men inget hindrar än för att ändå försöka fixa.

Trasig eller hel vem bestämmer när man är det? Om man är påväg att bli hel och sedan krossas hur vågar man då lita, när alla bara försvinner och lämnar en? Har ingen aning men är glad att få tillhöra igen.

När jag var liten hade jag ett hem, nu har jag två, och snart vet jag inte vad. Dagen då jag fyller år vill jag ta mitt pack och dra långt bort, till änden av världen försvinna från allt. Men denna dröm kommer aldrig att slå in. Så istället drar jag när studenten tas långt bort från detta land, och som jag känner nu ska du vara glad om du ens får ett HEJ!

( en plats eller fler har jag sparat till er)

tightsen